johannanataliegrimbeck

Hejsan!

Inatt har jag sovit dåligt, det har värkt så i armen och det blir svårt att somna om när man väl vaknat mitt på natten av att det gör ont.
Så imorse när jag vaknade var jag så himla trött, när mobilen ringde 06.15 kände jag bara för att ställa om den till klockan 11.00 eller något liknande. Och ont hade jag fortfarande.

Låg kvar en bra stund, klockan tickade iväg men när den ringde vid 07.00 igen så kände jag att det var dags att gå upp, hur jobbigt det än var.
Gjorde mig i ordning och gick iväg till bussen i ösregn, det gjorde mig inte piggare om man säger så!

Vi började med naturkunskap, fast det blev inte någon direkt lektion utan Gerd hade fixat frukost till oss, färska frallor,skinka,ost,gurka,tomat..osv, hon är för underbar!
Så den lektionen var inte allt för jobbig om man säger så.

Engelskan var inte för tuff den heller, gjorde en kursvärdering som tog 10 minuter, sedan på svenskan pratade vi om P100 som vi ska börja med i 3:an, tog inte lång tid det heller.
Jag och min kära vän har en toppen idé om P100, kul och se om de blir någonting av de!

En slapp dag i skolan helt enkelt, skönt de eftersom jag hade ont och var trött.
När jag kom hem gjorde jag inte allt för mycket, gick till Elin en sväng och vi har bara myst i soffan.

Nu ska jag cykla ute för första gången sen jag ramlade, ska bli spännande att se hur det känns. Det är ju trots allt lite skillnad att sitta på en trainer än att cykla vanligt.
Jag hoppas det går att cykla någorlunda..


Idag i Varbers Posten.
Det står dock lite fel, att jag tar av gipset innan SM, riktigt så blir det ju inte..


Idag hos mina favoriter ♥

Hej!

Längesen nu och det har hänt mycket sen sist. Ska jag börja med det roliga eller det tråkiga? fast det roliga spelar iof ingen roll längre, pga att det tråkiga förstörde allt och ingenting blev längre roligt.

Operationen gick ju som sagt bra och allt efteråt med. När jag väl kom igång med min träning kände jag ju sådan skillnad och allt var toppen.
Jag hittade tillbaka till flytet. Till det roliga. Jag mådde bra och ja, allt var helt enkelt så bra!

Efter bara några långa, korta och snabba pass kände jag mig stark och att jag faktiskt inte hade tappat särskilt mycket efter min 2 ½ vecka vila, det fanns liksom kvar i mig.

Jag fick ett fantastiskt samtal senare den veckan (förra) jag var uttagen att köra med Landslaget i Danmark 11-13 Juni.
Jag var så glad. Något jag kämpat för. Trots min operation. Allt skulle bli så bra och kul.

Jag var anmäld till Kattegattstouren till helgen, jag skulle köra min första MTB tävling för i år, på min egna hemma bana. Som jag kan utantill. I sömnen till och med.
Det skulle bli en rolig grej, inte kört MTB på länge. Och självklart extra roligt när det är min bana som man kört på sen man var 8 år.
Och det skulle bli bra träning innan Danmark, lite tävlingsfart i benen är aldrig fel.

Men allt ändrades fort. Det blev ingen tävling i Varberg. Det blev landslagsuppdrag. Eller nej. Det blir trainer på altanen inför SM istället.

Jag tränade på banan ihop med Oscar Byhlinder. Flög över en sten och där låg jag. Det värkte fruktansvärt i höger hand och den svullnade upp med en gång.
Tanken var att jag skulle cykla hem, men riktigt så blev det inte.
När vi körde förbi sjukhuset bad jag Oscar att släppa av mig där. " Är det nu något eller inte något så är det lika bra och få reda på det med en gång"- tyckte jag, vi!

Så där satt jag från halv 7 till mamma kom och hämtade mig klockan 11 på kvällen.
Och visst var det något fel på min svullna höger hand, jag har en spricka i strålbenet vilket innebär gips i 3 veckor.
Vilket då menas med att jag missar inte bara uppdraget utan jag ska cykla SM i Sollerön med ett stort jäkla gips på min arm?!

Bytade gips idag, till ett plast gips som var lite lättare men svårare att cykla med..
Den var inte särskilt fin heller,min hand alltså -jätte gul,blå och svullo hand.

Det är så mycket känslor just nu. Jag är så besviken,förvirrad,frustrerad,irriterad och framför allt ledsen.
Men det finns inte så mycket att göra, nu är det som de är.
Har jag klarat av en operation ska jag väl klara av att ha ett störande gips i 3 veckor med, eller?
Sen att jag blivit halvt handikappad eftersom jag får göra allt med vänster nu är ju en annan femma.
Men varför denna otur, just nu?

Aja, nu finns det bara en sak och det är BRYT IHOP OCH KOM IGEN! - med eller utan gips!

- Men med hjälp av familjen och vännernas stöd så blir det en aning lättare, ni är fantastiska!

Godnatt!